I Brännviken är det alltid sommar och tropisk värme. Det växer palmer och exotiska fruktträd i stadens utkanter, men där finns också något annat. En gräns. Den är osynlig för blotta ögat, men på andra sidan skiftar årstiderna mellan vinter, vår, sommar och höst.

Nu har vintern kommit till andra sidan gränsen och Albin leker i den nyfallna snön med sin hund Lexie och tvillingarna Linnea och Linus. Plötsligt springer Lexie i väg och Albin går in i den mörka skogen för att hitta henne, trots att hans pappa har varnat honom för andra sidan gränsen när mörkret faller. Men när Albin väl hittar Lexie, hittar han något annat också – monster som stirrar på honom med vita, lysande ögon i mörkret.

När Albin frågar sin pappa om vad han har sett får han inget svar. Inga vuxna vill berätta sanningen om gränsen i Brännviken eller monstren med de vita ögonen. Albin och tvillingarna börjar leta svar, men ju närmare sanningen de kommer, desto fler frågor dyker upp. Som varför barnen i Brännviken inte får vistas utomhus när det är fullmåne …

I fullmånens ljus är en rapp bladvändare med ett djup att läsa in mellan raderna – om relationer, rädslor och att våga vara nyfiken på det man inte känner till.

—-

Oj, oj, oj, vilket äventyr Andreas Ek levererar! När kommer fortsättningen?
– Agneta Norrgård, läsfrämjare och bokrecensent

BTJ ger boken ett bra betyg.
”I boken I fullmånens ljus av Andreas Ek tas läsaren till Brännviken […] det finns en gräns in mot något ont, där det just nu är vinter och kallt […] De vuxna i Brännviken vägrar att svara på frågor kring detta, vilket inte direkt gör ungdomarna mindre nyfikna. Drivet i händelseförloppet, i andra halvan av boken, är av sällan skådad art. Författarens gedigna yrkeserfarenhet av polisarbete har säkerligen hjälpt till att öka tempot och spänningen.”
Lektör Marie-Helene Klementsson, BTJ-häfte nr 9, 2023