149.00 kr
676 i lager
Herr Kanin följer alltid med Lo överallt. Till förskolan, på bussen, till mormor, och allra mest gillar han lekparken. Men en dag är Herr Kanin bara borta. Han finns ingenstans. Vart kan han ha tagit vägen? Bara inte geggamojamonstret har fått tag på honom …
Var är Herr Kanin? är en spännande saga om det som inte får hända att ett älskat gosedjur försvinner. Steg för steg hjälper vi Lo att leta. Kan vi hitta Herr Kanin?
Hårda pärmar
32
För att ta del av leverans- och köpvillkoren i sin helhet läs mer här.
| Vikt | 0.193 kg |
|---|
Herr Kanin följer alltid med Lo överallt. Till förskolan, på bussen, till mormor, och allra mest gillar han lekparken. Men en dag är Herr Kanin bara borta. Han finns ingenstans. Vart kan han ha tagit vägen? Bara inte geggamojamonstret har fått tag på honom …
Var är Herr Kanin? är en spännande saga om det som inte får hända att ett älskat gosedjur försvinner. Steg för steg hjälper vi Lo att leta. Kan vi hitta Herr Kanin?
Hårda pärmar
32
För att ta del av leverans- och köpvillkoren i sin helhet läs mer här.
| Vikt | 0.193 kg |
|---|
Under tiden jag läste denna bok var barnen (snart 2 och 3år) väldigt fokuserade. Även fast de själva inte har ett specifikt favorit gosedjur så upplevde jag att de (speciellt 3åringen) kunde förstå känslan över att ha tappat bort sin favorit.
3åringen ville också prata om geggamojamonstret. Vi landade nog i att geggamojamonster bara finns i boken.
En spännande bok som lyfter ämnen som kan diskuteras med de små.
Sexåringarna tycker: Sexåringarna tycker så synd om Lo när hon inser att Herr Kanin är borta, att de direkt vill hjälpa till att leta. Det tycker att Los mamma är lite dum som tycker att det borde gå bra att byta ut Herr Kanin med vad som helst annat, för det är ju faktiskt inte så det fungerar. När Herr Kanin återfinns, och slutet är glatt, blir de väldigt glada och efter att vi har läst klart boken vill de direkt höra den en gång till. Efteråt pratar de mycket om vilka deras favoritgosedjur är exakt just nu och hur ledsna de skulle bli om de försvann. Och så pratar de lite om reglerna som funnits på förskolan de har gått på, när det gäller egna gosedjur, och vad som nu gäller på skolan och fritids. Dessutom pratar de lite om geggamojamonstret, som var läskigt, men som väl inte finns på riktigt? Eller?
Åttaåringen tycker: Åttaåringen var bara med på den andra genomläsningen, och har aldrig haft ett sådant viktigt gosedjur som varit med överallt, men han tycker också väldigt synd om Lo och tycker att det är spännande och roligt att försöka hitta på var Herr Kanin har tagit vägen. Han tycker också att Los mamma är lite konstig som tror att det bara är att ta med en struts istället. Inte heller att få en ny kanin är vettigt, för det är ju inte samma alls. Han gillar geggamojamonstret, för den liknar faktiskt en pokémon.
Mamman tycker: Lo har med sig Herr Kanin överallt, men så en dag försvinner han på vägen hem. Först var jag säker på att han skulle försvinna på bussen, men så enkelt var det inte. Den här boken fick verkligen igång mina barn och de fann den både rolig och väldigt spännande. Speciellt geggamojamonstret är spännande, men också själva letandet efter Herr Kanin. Här finns det mycket med som barn (och vuxna kan känna igen sig i). Rutiner, stressade föräldrar, kärleken till en vän och hur ledsen man blir när något man tycker om försvinner.
Boken passar verkligen läsåldern 3–6 år men även tydligt uppåt. Illustrationerna är färgglada och barnen var väldigt nöjda med att kunna tala om att det faktiskt är höst i boken. Så Aina von Segebadens illustrationer passar väldigt bra till Emelie Hajas berättelse.
Bokdjungeln –
Under tiden jag läste denna bok var barnen (snart 2 och 3år) väldigt fokuserade. Även fast de själva inte har ett specifikt favorit gosedjur så upplevde jag att de (speciellt 3åringen) kunde förstå känslan över att ha tappat bort sin favorit.
3åringen ville också prata om geggamojamonstret. Vi landade nog i att geggamojamonster bara finns i boken.
En spännande bok som lyfter ämnen som kan diskuteras med de små.
Marias bokhylla –
Sexåringarna tycker: Sexåringarna tycker så synd om Lo när hon inser att Herr Kanin är borta, att de direkt vill hjälpa till att leta. Det tycker att Los mamma är lite dum som tycker att det borde gå bra att byta ut Herr Kanin med vad som helst annat, för det är ju faktiskt inte så det fungerar. När Herr Kanin återfinns, och slutet är glatt, blir de väldigt glada och efter att vi har läst klart boken vill de direkt höra den en gång till. Efteråt pratar de mycket om vilka deras favoritgosedjur är exakt just nu och hur ledsna de skulle bli om de försvann. Och så pratar de lite om reglerna som funnits på förskolan de har gått på, när det gäller egna gosedjur, och vad som nu gäller på skolan och fritids. Dessutom pratar de lite om geggamojamonstret, som var läskigt, men som väl inte finns på riktigt? Eller?
Åttaåringen tycker: Åttaåringen var bara med på den andra genomläsningen, och har aldrig haft ett sådant viktigt gosedjur som varit med överallt, men han tycker också väldigt synd om Lo och tycker att det är spännande och roligt att försöka hitta på var Herr Kanin har tagit vägen. Han tycker också att Los mamma är lite konstig som tror att det bara är att ta med en struts istället. Inte heller att få en ny kanin är vettigt, för det är ju inte samma alls. Han gillar geggamojamonstret, för den liknar faktiskt en pokémon.
Mamman tycker: Lo har med sig Herr Kanin överallt, men så en dag försvinner han på vägen hem. Först var jag säker på att han skulle försvinna på bussen, men så enkelt var det inte. Den här boken fick verkligen igång mina barn och de fann den både rolig och väldigt spännande. Speciellt geggamojamonstret är spännande, men också själva letandet efter Herr Kanin. Här finns det mycket med som barn (och vuxna kan känna igen sig i). Rutiner, stressade föräldrar, kärleken till en vän och hur ledsen man blir när något man tycker om försvinner.
Boken passar verkligen läsåldern 3–6 år men även tydligt uppåt. Illustrationerna är färgglada och barnen var väldigt nöjda med att kunna tala om att det faktiskt är höst i boken. Så Aina von Segebadens illustrationer passar väldigt bra till Emelie Hajas berättelse.