Vides lägenhet ligger i det stora huset med många fönster. Han har ett eget rum med leksaker, men de är tråkiga när man är ensam.
Vide går ut. Kanske kan han hitta Miarika.
På vägen träffar Vide sina grannar. De som bor i eller runt stora huset men som inte har någonstans att vara. Kanske kan Vide och kompisen Miarika få dem att känna sig välkomna?
Hur ska de få alla som bor bakom fönstren att komma ut?
Marias bokhylla –
Femåringarna tycker: Femåringarna har lite svårt med det där att tänka sig att vara ensam. De har ju i stort sett alltid varandra. Därför tycker de väldigt synd om Vide som inte har någon tvilling att leka med. Men de tycker att han är smart som ger sig ut för att hitta något att göra när han har tråkigt. Och så påhittig han är sedan. De tycker också om att Vide pratar med och tycker om de andra människorna medan de tycker att Miriam verkar lite läskig. Slutet gör dem jätteglada och de blir superimponerade av barnens påhittighet och villighet att få alla att göra något tillsammans.
Mamman tycker: Det är spännande att se hur barnen tar sig an när man läser om böcker när det kommer till fördomar, orättvisor eller annat liknande. Till exempel bryr sig inte femåringarna alls om att Vides pappor tittar på tv men tycker att det är så himla tråkigt när Miriam skäller på tonåringarna eller Arne, bara för att hon tror vissa saker om dem. Jag tycker om att det är barnen som får vara de som klurar ut saker, de som förstår bäst och de som hittar på lösningar. Språket passar väldigt bra för målgruppen, och Sara Nilssons illustrationer förstärker och förhöjer Lina Jakobssons berättelse.