Loellas hud är blek, hennes naglar och mun blodröda. Loella är pappas nya tjej och nu ska Adrian bo hos henne.
Pappa och Adrian ska flytta till Loellas hus, i ett område där en pojke försvunnit några år tidigare. När Adrian träffar Loella första gången reagerar katten Signe med att fräsa och resa ragg.
Pappa jobbar skift, vilket betyder att Adrian tvingas vara ensam med Loella på natten. Hon är ofta vaken under dygnets mörka timmar och beter sig konstigt, men pappa vill inte tro Adrian när han berättar att något är riktigt galet. Inte ens när Signe slutar äta vill pappa lyssna. Varje natt står Signe och stirrar in i väggen. Vad är det hon ser?
Tillsammans med den nyfunna vännen Lisa försöker Adrian ta reda på vad som har hänt den försvunna pojken. Men Loella finns hela tiden i närheten som en kusligt mörk skugga …
Loella är en skräckbok där modet att våga säga ifrån lyser som en röd tråd.
Emelie Jansson (Bokbyteri) –
Så rysligt bra! Redan från start märker att katten Signe vet att något inte stämmer, och gång på gång ger kattens beteende mig rysningar. Konsten att hålla läsaren på armlängds avstånd genom att bara ge hintar av sanningen eller hintar av information gör att man som läsare inte kan sluta läsa! Man vill helt enkelt bara veta mer!
Språket är lätt och trivsamt, och även om en del svåra ord förekommer så är språket målgruppsanpassat. Beskrivningarna av miljön och karaktärerna, både som karaktärer och genom Adrians inre dialog, är både trovärdiga och igenkännande. Det är lätt att dras med i Adrians känslor och tankar, och här gör författaren skickliga tillbakablickar för djupare förståelse i dessa. Detta tillsammans med en oförutsägbar upplösning bidrar till en bra helhetsläsning både för vuxna och barn.