När jag var väldigt ung dog tre av mina kompisar. Många år senare dog en vän jag mött i vuxen ålder. Då slungades jag tillbaka till barndomens sorg. Varför är det så svårt att prata om döden? Vad var det som låste sig inom mig? Jag började skriva med elvaåringens röst.
Andra minnen från den tiden dök upp och jag skrev ner dem också. La till och drog ifrån. Skapade nya minnen. Till sist hade jag en berättelse som tog avstamp i stora förluster men handlade om så mycket mer. Ett år i en elvaårig flickas liv. En vinglig tid mellan barn och tonår då inget längre är som förut.
Skrivandet har varit mitt yrke i många år. Jag är frilansskribent och har framför allt gjort reportage till tidningar, fackpress och magasin.
För några år sedan intervjuade jag en person vars berättelse verkligen drabbade mig och jag förstod att den måste bli något mer än ett reportage. Det resulterade i en animerad kortfilm som visats på filmfestivaler och fått flera priser.
Parallellt med skrivandet gör jag illustrationsuppdrag, ofta på teman som hållbarhet, identitet och mänskliga rättigheter. Jag behöver både ord och bild i mitt liv. Men oavsett uttryck handlar det om att berätta.
Jag bor med min familj i Norrköpings historiska kvarter tre våningar upp i en lägenhet med mönstrade väggar och ett köksbord med plats för många. Här har jag mitt hem och min arbetsplats med utsikt över takåsarna.
