En fruktansvärd snöstorm blåser in och skolbussen som Ellen och lillasyster Ester åker med går sönder. Mobilerna funkar inte och skogen sluter sig runt dem.
Genom fönstret får Ellen syn på en pojke med lysande ögon och märkliga kläder. Hon tror att han är där för att hjälpa till och jagar efter honom ut i snöovädret. Men i jakten på pojken hamnar hon bara mer och mer vilse …
Plötsligt är ingenting sig likt längre.
Stjärnorna är klarare, mörkret djupare och den okända herrgården där hon söker hjälp är full av glimmande facklor och människor som inte verkar lägga märke till henne. Hur ska hon få dem att lyssna?
Och hur ska hon ta sig hem igen?
Som ett järtecken är en ovanlig spökhistoria om att övervinna rädslor och att känna sig osynlig. Men det är också en kuslig berättelse om en tidsresa med modiga spöken och oväntade möten.
BTJ ger högsta betyg ”Briljant!”
”[…] Berättelsen griper omedelbart taget om läsaren och lovar en spännande och kanske lite otäck kommande läsning. Ewa Christina Johansson är barn- och ungdomsboksförfattare med närmare 60 utgivna böcker.” Lektör Charlotte Nordenfelt, BTJ-häfte 2, 2025.
Litteraturskogen –
Någon form av spökhistoria. Jag hade lite svårt att komma in i boken och förstå sambanden i berättelsen.
Ellen sitter på skolbussen på väg hem från skolan när det plötsligt drar in en snöstorm och bussen går sönder. Det var inte ens vinter när det började snöa så barnen i bussen var inte klädda för väderförändringen.
Ellen ger sig ut i mörkret när hon får syn på en pojke. Han vill inte stanna när hon ropar efter honom och nyfikenheten tar över. Men att följa efter pojken resulterade i att hon kom vilse och tappade bort bussen. Ensam i snöyran ramlade hon ner i en varggrop innan hon hittade fram till en herrgård. Men något verkar inte stämma och det tar väldigt lång tid innan Ellen börjar förstå att hon har hamnat i en annan tid. År 1758 var saker och ting inte som de är idag. Människor behandlade varandra annorlunda och det fanns knappast lika mycket teknik.
Ellen hittar ett uppdrag som hon till varje pris vill genomföra för att rädda barnen på gården. Men alla verkar inte kunna se henne.
Jag har lite svårt att få ihop sambanden mellan de olika händelserna. Hur snöstormen kan komma från ingenstans och hur det kan komma sig att Ellen reser i tiden. I andra halvan av boken fanns det ett bättre flyt i berättelsen och det var lättare att förstå kopplingarna mellan händelserna. Ett järtecken är också ett varsel för något som kommer att hända, men jag förstod aldrig vad det var meningen att snöstormen skulle vara ett järtecken för.
Marias bokhylla –
I ”Som ett järtecken” går bussen som Ellen och hennes lillasyster Ester åker i, sönder och de fastnar i en snöstorm. Fastän Ester inte vill bli lämnad ensam ger sig Ellen ut i snön efter någon som kan hjälpa. Genom bussfönstret har hon nämligen sett någon men hon går mer och mer vilse och hamnar fel. Otroligt fel. Hon kommer till en herrgård men där verkar alla ignorera henne, eller ser de henne inte alls? Hur ska hon få hjälp? Och hur ska hon komma tillbaka till Ester?
”Som ett järtecken” är en spökhistoria för bokslukaråldern (9–12-åringar) som handlar om att våga, att övervinna rädslor och att känna sig osynlig. Jag har läst förra böcker av Ewa Christina Johansson och jag uppskattar alltid hur det obehagliga får vara både från sådant som är övernaturligt men också det oförklarliga, och det som är obekvämt och läskigt i det vardagliga livet.
Boken består av 114 sidor uppdelade på 13 kapitel med relativt stor text men inga illustrationer. Språket är bra och väl avvägt för målgruppens ålder.