Isadora har aldrig varit rädd för spöken. Hur skulle hon kunna vara det då hon växt upp i ett riktigt spökhus? Där bor hon med sin mormor och sin moster, och en massa osaliga andar och busiga vålnader. Hennes mamma försvann för fem år sedan och har inte hörts av sedan dess. Familjen håller sig för sig själva och främlingar är inte välkomna i huset, något Isadora tidigt lärt sig.
Men en dag förändras allt. En röd bil stannar framför deras hus och ut kliver inte bara Isadoras mamma, utan även en okänd man. Snart börjar oroväckande saker hända i huset. Någonting har stört spökena och när ett av dem försvinner inser Isadora att de alla är i fara.
Det är upp till henne att skydda sin familj och sitt arv. Men till vilket pris? Det här kommer att kräva mer av henne än hon någonsin anat.
Isadoras hus är en tankeväckande spökhistoria för slukaråldern.
BTJ ger betyget mycket bra
[…] På ett rättframt sätt berättas handlingen i ett tempo som precis förutser vad läsaren är nyfiken på härnäst. Texten är lätt att läsa, men samtidigt fylld av träffsäkra detaljer och humoristiska inslag som trots enkelheten ger en fyllig läsupplevelse. Isadoras hus passar utmärkt för slukaråldern, men även för en lite äldre läsare som önskar en lättare text. Denna spännande och unika intrig känns inte barnslig eller tillrättalagd. Karaktärerna är tydliga, men inte lika unika som handlingen. Slutet kommer plötsligt, och uppmuntrar till eftertanke!
Lektör Susanna Ringkvist, BTJ-häfte 14, 2024.
Evelina Forsberg –
Att växa upp I ett spökhus som Isadora har gjort är spännande. Mycket har hon fått uppleva som inte många barn fått göra. Växt upp utan sin mamma har ändå gjort henne tuff. Men när hennes mamma dyker upp helt plötsligt en dag så börjar kusliga saker hända och nu måste hon skydda sin familj. Riktigt kuslig bok men otroligt spännande
Marias bokhylla –
Isadora bor i ett hus som inte är som alla andra, tillsammans med sin mormor, sin moster, sin katt och en herrans massa spöken. Det är nämligen så att kvinnorna i Isadoras släkt har förmågan att se spöken, och verkar dra dem till sig. För Isadora är det inte konstigt eller jobbigt, även om det kan vara lite irriterande. Det är värre att hon inte vet var mamma är, fem år tidigare lämnade hon dem och bara försvann. Så Isadora tillbringar en hel del tid att fantisera om vad som ska hända om mamman hör av sig. Tills hon en dag får ett brev, och mamma kommer hem. Men det blir inte alls som Isadora tänkt sig, för mamma är inte ensam. Och snart verkar även spökena påverkade av att det har kommit in oönskat främmande i huset.
Isadoras hus är en spökhistoria för bokslukaråldern, men som synes kan även äldre läsare tycka om den, för jag är riktigt förtjust i den här. Det finns mycket att tänka på och diskutera om integritet och om att få vara sig själv och bestämma över sin egen person. Att allt inte blir som man tänkt sig, fastän man hoppats.
Det värsta för Isadora är egentligen inte att hon ser spöken, utan att hon inte kan berätta om det för omvärlden annat än när hon skriver berättelser i skolan. Istället för att ha kompisar som hon måste ljuga för, väljer hon att vara ensam. Och det stör inte henne särskilt mycket, utan det är mer jobbigt för de vuxna på skolan som försöker få henne att vara delaktig.
Jag gillar Isadora som huvudperson. Hon känns så stor samtidigt som hon känns väldigt liten. Alla hennes reaktioner kring att mamma återvänder tillsammans med en okänd pojkvän är förståeliga eftersom det inte alls blir som hon tänker sig att mamma kommer tillbaka, och dessutom förändras världen hon är van vid på bara några dagar. Hon får vara stark men samtidigt svag och sådär som man är i den åldern. I bakgrunden ligger hela tiden obehaget av att inte veta vad som händer eller varför, eller vad som kommer att hända sedan.
Språket är bra och passar väl för målgruppens ålder samtidigt som det inte är förenklat. Bokens 208 sidor är uppdelade på 34 kapitel plus en epilog, så det är lagom många sidor per kapitel, och textstorleken är också anpassad väl för målgruppens ålder.
Litteraturskogen –
Jag har nog aldrig läst en spökhistoria som var så mysig och kändes så hemtrevlig förr. Omslaget ger verkligen förväntningen av något creepy och läskigt, men det var en otroligt mysig berättelse att läsa.
Isadora bor i ett gammalt hus som har varit i släkten sedan det byggdes. Hon bor där med sin moster Irma och sin mormor. I huset bor även morfar, Greven, Jungfrun, Tvillingarna och några fler. Dem är alltså spöken som bor i huset tillsammans med Isadora och hennes familj.
Isadoras mamma stack för fem år sedan och har inte hört av sig sedan dess. Men när Isadora plötsligt får ett brev från mamma som säger att hon kommer hem igen så ställs allt på ända. Vill Isadora träffa sin mamma igen? Kommer hon att känna igen sin mamma?
Det är många tankar och känslor som far genom Isadora. När mamma väl dyker upp utanför huset i en bil, men en man, så vill Isadora inget hellre än att fly fältet. Det var inte det här hon ville, och hur kan mormor släppa in en inkräktare i huset?
Det finns strikta regler kring vilka som får komma in i huset. Isadora är en ensamvarg i skolan. Inga kompisar och ingen får följa med henne hem. Ingen obehörig får komma in i huset för då börjar märkliga saker att hända. Mammas pojkvän visar just precis det. Att allt blir märkligt när han kliver in i huset. Inget är som det ska och ingen verkar göra något åt det. Det blir Isadoras uppdrag att ställa allt till rätta och få bort inkräktaren från huset innan allt är försent.
Isadoras hus är en spännande, mysig och tankeväckande spökhistoria. En känslomässig berg-och-dal-bana. En bok jag verkligen kan rekommendera!
Nathalie Persson –
Om Isadora hade kunnat berätta för någon utomstående, hade hon sagt att hon absolut inte var rädd för spöken. Det är för henne helt naturligt då hon i hela sitt liv varit omringad av precis det, spöken.
Huset hon bor i skulle kunna kallas ett äkta spökhus. Där bor hon med sin mormor och sin moster, om man inte räknar med alla spöken och vålnader som också huserar där.
Isadoras mamma däremot försvann, eller lämnade henne i mormoderns vård för fem år sedan och har inte hörts sedan dess.
Den lilla familjen har alltid försökt hålla sig borta från främlingar.
När Isadoras mamma plötsligt en dag står utanför huset med en främmande man blir det många känslor som kommer upp till ytan.
Det dröjer inte länge förrän skrämmande saker börjar ske. Spökena i huset har blivit störda av något och när ett spöke försvinner är Isadora den som förstår, att de alla är i stor fara. Hon är den enda som kan skydda sin familj. Uppgiften kan komma att kräva mer än hon anar. Är hon beredd att betala priset?
Läskigt, ruggigt och skrämmande. Precis så ska en ”spökhistoria” vara.
“Isadoras hus” slår sig starkt in på listan för precis den genre. Kanske inte den klassiska spökhistoria där spökena skrämmer livet ur folk, utan den går mer på djupet psykiskt. En ny klassiker att läsa vid mörkrets inbrott.
Känna de kalla kårarna krypa längs ryggen.
Det är många tankar som far runt i huvudet när man läser, vilket jag tycker är bra. Barn idag behöver ha lite tankeväckande böcker.
En riktigt bra bok! Enkel att läsa och förstå. Ett målande språk som gör det extra spännande att läsa denna berättelse. Det går verkligen att måla upp bilderna tydligt i huvudet under tiden man läser. Något som gör hela boken levande.
Spöken finns på riktigt……