Yoshi älskar pinnar. Men mamma tycker inte att pinne-vänner är riktiga vänner. Hon vill att Yoshi ska få en levande kompis, medan Yoshi är nöjd med sina pinnar. Dom är hans bästa vänner. Men när det flyttar in nya grannar förändras allt …
En vän till Yoshi är en härlig bilderbok fylld av värme, vänskap och kärlek, inte minst till några av de allra minsta husdjuren – vandrande pinnar! Som en bonus finns därför en faktadel i slutet av boken där du som läsare kan få veta mer om dessa husdjur.
Mycket bra, tycker BTJ som ger boken högt betyg.
”Bilderbok om femåriga Yoshi som i berättelsens början inte bryr sig särskilt mycket om att leka med andra barn. Han är fullt nöjd med att samla pinnar och att leka med dem. Yoshis mamma däremot är lite bekymrad. Hon tycker att Yoshi behöver riktiga vänner. Det tycker Yoshi är dumt. Men så flyttar en ny familj in i grannhuset. Barnen i familjen har också pinnar, men dessa bor i terrarium och är levande. Berättelsen knyts ihop när Yoshi blir nyfiken på grannbarnens levande pinnar och Yoshi får plötsligt två riktiga kamrater. […] Sofia Sköld har här skrivit en mysig berättelse om att leka ensam, men också vikten av att ha vänner. Texten är uppbyggd med enkla meningar som följs av Hanna Ingvarssons härliga bilder i mjuka, ljusa färger som fyller hela siduppslagen. Det är bra för den nyfikne att boken avslutas med en intressant fakta-del om vandrande pinnar, granskad av Niklas Apelqvist från Naturhistoriska riksmuseet. En vän till Yoshi är en varm och inbjudande högläsningsbok.”
Lektör Monica Knutas, BTJ-häfte nr 13, 2023
Marie Eggimann –
Lilla Yoshi är så söt när han sitter och leker med sina pinnar, men klart hans mamma är bekymrad över att han inte har några vänner. Men eftersom han älskar pinnar så löser han snart detta problem själv. Det är en sådan fin bok om en mammas kärlek och vänskap och om pinnar.(varför älskar barn pinnar?) De supergulliga illustrationer gör verkligen boken till att bli en urgullig berättelse.
Marias bokhylla –
Femåringarna tycker: Konceptet att vara ensam är inget som femåringarna riktigt greppar, eftersom de i stort sett alltid har varandra. Men därför tycker de lite synd om Yoshi först, och sen om Yoshis mamma som inte förstår att Yoshi faktiskt är nöjd. När Yoshi hittar kompisar som också tycker om pinnar, men inte på riktigt samma sätt, och som inte tvingar sig på honom på något sätt utan låter honom vara, blir femåringarna jätteglada. Sedan pratar de om vandrande pinnar hela dagen.
Åttaåringen tycker: ”Ibland vill man faktiskt bara vara ensam”, tycker åttaåringen och tänker antagligen på att småsystrarna väldigt ofta vill göra det han gör bara för att han är så häftig. Så han förstår Yoshi på ett sätt, och tycker att mamman ska lugna ner sig lite. Han blir väldigt intresserad av vandrande pinnar och påstår att det vore ett riktigt häftigt djur att ha. I alla fall förstår han definitivt Yoshis fascination över pinnar, för pinnar är minsann något av det allra bästa som finns.
Mamman tycker: Vilken himla tur för den här mamman att det inte går att hitta vandrande pinnar i trädgården, för då hade vi haft många nya kompisar att ta hand efter att ha läst den här boken. Som ett före detta introvert barn (nu introvert vuxen) under en tid när man inte pratade om det på samma sätt, förstår jag Yoshi och det gör lite ont i mig att Yoshis mamma inte förstår att det är skillnad på att känna sig ensam och att vara självvalt ensam men tycker också om att hon mot slutet förstår lite bättre, även om hon nog mer är glad för barngrannarna än för den nya pinn-kompisen.
Hanna Ingvarssons illustrationer i färgglada men lite mer lågmälda färger passar så fint till Sofia Skölds berättelse. Vi tyckte också mycket om informationen om vandrande pinnar som finns i slutet av boken. Jag kommer ihåg att vandrande pinnar var på modet när jag gick i skolan, så varför skulle det inte vara dags för en liten renässans?
@karinaskerinforfattare –
Jag har läst En vän till Yoshi med text av Sofia Sköld och illustrationer av Hanna Ingvarsson, boken är utgiven av Idus förlag 2023. Yoshi älskar att leka med pinnar. Korta, långa, smala eller tjocka, han älskar alla pinnar. Yoshis mamma tycker inte att pinnar är riktiga vänner. Hon tycker att han ska skaffa sig levande vänner. När nya barn flyttar in i grannhuset märker de att Yoshi är en riktig pinne-vän och bjuder in honom för att träffa deras husdjur … Åh, vad jag tycker om En vän till Yoshi! Det är en riktigt fin bok om vänskap och att vänskap inte behöver betyda samma sak för alla barn. Jag tycker så mycket om Yoshi. Samtidigt så förstår jag att hans mamma känner sig lite bekymrad. Att pinne-vänner kan bli levande vänner, och dessutom en start på en vänskap mellan Yoshi och två levande människovänner är en fin tanke. Texten flyter fint och alldeles lagom många ord på varje uppslag för att många barn i ålderskategorin 3–6 år ska orka lyssna. I slutet av boken finns intressant fakta om vandrande pinnar. Illustrationerna är varma och jättefina i ljusa, mjuka färger som passar perfekt ihop med texten.