Becka med håret är en berättelse om att plötsligt bli sjuk, men i en sjukdom som inte är farlig. Alopeci är en sjukdom som drabbar det yttre, men inte bara – eller? Läs om vänskap, skilsmässa och om att tappa håret som tolvåring.
Fingrarna är stela och iskalla, hela handen darrar när hon scrollar. Miljontals träffar och hon vågar inte läsa men gör det ändå. Klickar runt och gråter. Bloggar, vloggar och poddar och massor av bilder på folk utan hår.
Mammas mage växer, Becka krymper. Hon ska få ett syskon, ett halvsyskon. Hon som inte ens visste att mamma och Mattias tänkt skaffa barn. Dessutom ska Flis flytta till andra sidan stan. Tänk om hon blir snobbig nu, så där som Beckas pappa blev? Hon kommer att bo bland folk med stora bilar och pooler i trädgårdarna. Flis som är världens roligaste kompis. Hon kommer glömma Becka, precis som pappa har gjort. Därför ska Becka dissa Flis nu, så att hon drar direkt. Lika bra att få det gjort, slippa gå och vänta. Rycka bort plåstret när hon själv bestämmer och är beredd. Fort och ont.
Becka stänger ute Flis och mamma föder en lillebror. Allt förändras, precis som Becka trott, men på ett sätt som hon aldrig kunnat förutse. Plötsligt börjar hon tappa hår. Stora tussar i duschen, på hårborsten och kudden. Vad är det som händer egentligen?
KL –
Ungdomsböcker har aldrig varit något för mig, men jag kunde inte sluta läsa Becka med håret. Den tar läsaren på allvar och tar upp ett ämne som jag aldrig läst om tidigare. Boken är rolig, glad och sorglig. Man gråter och skrattar. Jag är imponerad. En bok som skolor skulle kunna köpa in för att uppmuntra elever att läsa.