Det är bara åtta månader sedan pappa dog och Amanda undrar om det någonsin ska sluta göra ont. Ingenting blir bättre av att mamma har bestämt att de ska flytta från Malmö till Olofström. Även om en liten del av henne tycker att det är skönt att komma bort från kompisarna och slippa tänka på det där hemska som de gjorde innan sommarlovet.
I den nya klassen lär hon känna Elena som flytt från kriget i Ukraina och Oliver som spelar fotboll bara för att hans pappa vill det. Amanda är livrädd att hennes nya vänner ska få reda på vad hon gjorde på sin gamla skola. Men det dröjer inte länge innan hon får annat att tänka på. Vem är den otäcka personen som smyger runt nere vid sjön? Och vem är flickan som dyker upp överallt där Amanda är?
När Amanda får reda på att skolan är byggd på en kyrkogård från pestens tid förstår hon att något är fel. Fruktansvärt fel. Och det värsta är att någon verkar vara ute efter henne.
Bara jag som ser är en hisnande spökhistoria om vänskap, sorg, att passa in och att våga säga ifrån.
BTJ ger boken ett bra betyg.
”Emma Olofsson har tidigare skrivit kriminalromaner för vuxna, bland annat Sorgfågel sjunger (2022). Bara jag som ser är hennes första barnbok.[…] en spännande spök- och detektivhistoria, med en läckert illustrerad framsida, vilket troligtvis lockar många barn.”
Lektör Nina Jonsson, BTJ-häfte nr 3, 2024
Malin –
Alltså, den här var bra! En bra mix av vänskapsproblem och att passa in, föräldrar som är frånvarande på olika sätt, en spökhistoria och samtidigt spänning. Riktigt lyckad mix som lever upp till mina höga förhoppningar.
@barnbokstips_ihvuvudetpamalin –
”Bara jag som ser” är en spännande spökhistoria för barn i läsåldern 9-12 år.
En välskriven bladvändare signerad Emma Olofsson. Boken har en bra blandning av det lite nervkittlande och spänningsmomenten en spökhistoria bör ha, men också fokus på att passa in, vänskap och sorgen att förlora en förälder.
Susanne –
Emma Olofssons debut som barnboksförfattare är en riktig fullträff i mina ögon! Det känns som om hon lägger sig på precis rätt nivå för målgruppen, som har ena foten kvar i barndomen och den andra på väg in i vuxenvärlden. Hon berör på ett naturligt sätt viktiga frågor som sorgeprocessen, psykisk ohälsa och gruppdynamik. Att hitta sin röst och sin roll i förhållande till andra, och stå upp för sin åsikt. Jag tycker också om att det finns flera fina och kloka vuxna kring barnen (och att Amanda och hennes vänner får ”tvåla till” de vuxna som _inte_ är det! 😉).
Jag blir inte ett dugg förvånad om vi kommer att få se den här boken nominerad i Crimetime Awards eller till priset som bästa barndeckare hos Svenska deckarakademin! 😃
Marias bokhylla –
Åtta månader har gått sedan Amandas pappa dog och det känns som om det aldrig kommer att sluta göra ont. Att hon dessutom varit med och gjort något dumt på skolan, gör att sorgen känns ännu mer närvarande tillsammans med skuldkänslorna. Mamma bestämmer att de ska flytta från Malmö och till Olofström för en nystart. Något Amanda inte är särskilt nöjd med. Men så träffar hon Elena och Oliver under sin första skoldag och det känns bättre. Även fast deras lärare behövt åka iväg plötsligt och är ersatt av världens sämsta vikarie. En vikarie som vägrar låta barnen säga emot eller tänka själva och som vill att de gräver på skolgården istället. Amanda får veta att bor i ett av två spökhus i Olofström, och börjar snart se saker. Det, tillsammans med att hon upplever andra konstiga saker på kvällstid, gör att barnen snart är indragna i ett mysterium över allt vad de trodde från början.
Bara jag som ser är en spökhistoria med deckarkänsla för bokslukaråldern och jag kan säga att jag verkligen hade slukat den i den här åldern. Det är lagom mycket blandning av spöken och obehaglig verklighet och jag tycker om hur mycket annat som också finns runt som känns jobbigt. Inte bara det spännande äventyret med personen som smyger omkring eller det Amanda ser som ingen annan verkar se, utan också varför Amanda bråkat med en gammal kompis, att flytta, sorg efter förälder och krig. Emma Olofsson har minsann inte varit rädd för att låta det vara jobbigt. Det finns många bra saker att diskutera om man läser i grupp/högläser, och mycket att tänka på om man läser den på egen hand.
Jag tycker om att barnen får vara i fokus och att det mest är de som löser mysteriet och är i händelsernas centrum. Men jag tycker också om att de inte är rädda att be om hjälp och att prata om sina problem med varandra och andra, även om de inte alltid tas på allvar av de vuxna runt dem.
Språket är bra och passar målgruppens ålder. Bokens 192 sidor är uppdelade på 35 kapitel med lagom stor textstorlek. Boken passar både för högläsning och egenläsning.
Anna Gustafsson –
Det här är en riktigt spännande och ryslig berättelse. Den har nog nästan allt spöklikt du kan komma på. Gungan som rör sig utan att någon sitter på den, flickan med håret framför ansiktet, det kolsvarta vattnet, stegen, viskningarna och saker som mystiskt försvinner. Boken är skriven för åldern 9-12 år men jag erkänner gärna att jag själv haft stor behållning av att läsa den. Från allra första sidan byggs mystiken upp och eskalerar gång på gång. Som en berg- och dalbana som bakom varje krön döljer en loop. Berättelsen kommer att fängsla både högläsaren, lyssnaren och läsaren. Högläs den. Lyssna på den. Läs den för dig själv. Bara gör det!
Evelina Forsberg –
Amanda har förlorat sin pappa som tog livet av sig bara åtta månader tidigare. I sin stora sorg flyttar hon och mamma från Malmö till Olofström. Där måste Amanda börja om. Börja i en ny skola och lära känna nya vänner. Amanda som även bär på en mörk hemlighet som hon inte vill ska komma fram. Hennes nya lärare Ulrika är hemsk och även hon bär på mörka hemligheter. Det är upp till Amanda och hennes nya vänner Elena och Oliver att ta reda på vad Ulrika bär på. En kuslig och ryslig ungdomsroman som även handlar om vänskap, krigets Ukraina och utanförskap