Moa har tråkigt. Inte nog med att pappa jobbar, han har dessutom gömt hennes mobil. Och inte blir det bättre när han börjar tjata om sin gamla barndom igen. Den när det bara var barnprogram en halvtimme om dagen, och missade man det gick det aldrig att se igen.
Fast sen visar han sin gamla digitalklocka. Och så bygger de en telefon. Ju mer pappa berättar om hur det var när han var barn, desto knäppare låter det. Hade de verkligen bara en telefon i huset? Fanns det inget internet? Och är det sant att farfar rökte i bilen? Nu måste väl ändå pappa hitta på …
Pappas påhittade barndom är skriven av Jesper Lundqvist och illustrerad av Jonnie Holmberg, som båda är pappor med nästan osannolika barndomar.
”[…] Jonnie Holmbergs illustrationer i blandteknik lyfter berättelsen genom en lekfull stil som gör att både karaktärer och miljöer blir lite skruvade på ett humoristiskt sätt.”
Lektör Helene Ehriander, BTJ-häfte nr 6, 2023
Malin Ottosson –
Att svara på halltelefonen med telefonnumret utan att veta vem som var i andra änden? Att åka hem till folk utan att ringa och kolla först? Ja det måste ju ändå vara påhittat! 😆
Jag tycker det är en rolig bok att läsa högt, det känns verkligen som en bok att läsa tillsammans, vuxen och barn, även om barn såklart kan läsa den själva. Den enda ”klagomålet” jag har är bristen på kapitel, den hade nog gynnat texten som är ganska omfattande. Sen hade gärna bakgrunden bakom just texten fått vara ljusare, eller helt enfärgad, ibland blir det lite jobbigt att läsa med en flammig bakgrund.
Marias bokhylla –
Femåringarna tycker: För femåringarna blev den här lite väl lång att lyssna på, för mot slutet fanns det många myror i rumpor, men de lyssnade på hela och tyckte att pappan var riktigt tokig. Dels tycker de att han hade väldigt konstiga saker när han var liten, men också att han får för sig att de ska cykla genom skogen när det är mörkt! Hur tänker han, egentligen? En av dem förklarade det med att man blir lite förvirrad när man är så gammal, och den andra nickade förnumstigt bredvid. De skulle önska några fler illustrationer att upptäcka saker på under läsningens gång.
Sjuåringen tycker: Sjuåringen tycker att pappan är otroligt tokig och frågar lite under läsningens gång ifall det var så när jag och pappa också var små. Han tycker att Moa är supermodig när de är ute i mörkret och att pappan inte tänkte efter ett dugg. Och bara det är ju hysteriskt roligt, att det är föräldern som är den som inte tänker efter och ser till att saker går åt skogen (bokstavligt).
Mamman tycker: Frågan jag ställer mig är hur gammal Moas pappa är. Han känns så himla ålderdomlig, men vi har barn i ungefär samma ålder och jag har många liknande erfarenheter från min barndom. Inte alla, så jag tänker klart och tydligt hävda att han är rejält äldre än vad jag är och så är det bra med den saken!
Det här är ett väldigt roligt sätt att prata om hur det var förut, för det låter verkligen som pappan hittar på en massa. Plötsligt förstod barnen varför ett av mina stora intressen är att läsa, för det fanns ju INGENTING kul att göra när jag var liten (återigen, lastgammal och förvirrad).
För den yngre delen av målgruppen är det kanske lite mycket text och få illustrationer, men dels går det ju att läsa i etapper och dels är det så mycket roligt som händer i texten att det går bra ändå bara man har lite läsvana barn. Texten är relativt liten, så ska den läsas på egen hand bör man verkligen ha knäckt koden och ha en hel del läsvana medan den som högläsning fungerar alldeles utmärkt. Den hade dock kunnat gynnas av att vara en kapitelbok för att dela upp det lite Jag tänkte skriva att den kan passa bra som en introduktion till historia, för historia behöver ju inte vara hur länge sedan som helst, men det fick mig att känna mig som en antikvitet så vi släpper det.
Li Nolin –
En bok som får dig att skratta och le så många gånger. En bok som är skriven med glimten i ögat och ger dig ett äventyr du sent kommer glömma. Med fina och detaljerade illustrationer blir boken extra rolig att läsa. Perfekt att läsa med en vuxen så att den vuxna kan berätta lite hur det var för flera miljoner år sedan 😉
Linda –
Riktigt rolig och bra bok! Lättläst även om det var mycket text. Den skulle lätt kunnat bli en fin kapitelbok. Men den gav en fin bild hur det var förr i tiden. Jag kände igen mig och min barndom, och det är ju otroligt vad tekniken utvecklats fort. Kände mig riktigt lastgammal när jag läste den och insåg att barnen inte riktigt förstår hur stor skillnad det är på då och nu.
Fina illustrationer som passa fint till texten och berättelsen flöt hela tiden framåt och fyllde funktion. Rekommenderas varmt!
Sarasbokhyllor –
Den här boken handlar om Moa och hennes pappa. Pappan sitter framför datorn medan Moa har skärmförbud. Varför behöver hon ha bestämda skärmtider när han får använda datorn hur ofta han vill? Sedan börjar han prata om hur få barnprogram det fanns när han var barn, om telefonstolpar och att man hade en maskin för varje sak: en kamera, en väckarklocka och en klocka. Han berättar också om hur hela familjen delade på en telefon. (Min familj hade för övrigt en i köket och en på övervåningen och svarade med vårt telefonnummer 22345.) Efter ett par koppar choklad bestämmer de sig för att hälsa på farfar oanmält.
Teknologin har verkligen utvecklats de senaste dryga 20 åren. För någon som inte var med innan mobiltelefoner, streamingtjänster och internet kom kan det nog tyckas som vi hittar på när vi pratar om kasettband (Finns det fler än jag här som spelade in favoritlåtarna från Trackslistan och blev sura när Kaj Kindvall började prata innan låten var slut?), filmrullar man framkallade i fotoaffären och två tv-kanaler.
En rolig och annorlunda berättelse som både barn och deras vuxna kan uppskatta. Jag kan verkligen känna igen mig i pappan då jag ofta berättar för mina barn om hur det var när jag var ung. Boken riskerar dock att framkalla en hel drös nostalgiska minnen hos den vuxne som sedan vill berätta historier för den yngre.