En berättelse om saknad och om längtan, men också om en hel del ilska.
Farfar som är pensionär har alltid tid med Vera. När Veras farfar skrattar hoppar hans mage upp och ner som om den vore fylld med tusen miljoners miljarders studsbollar. Det roligaste som finns är att få vara hemma hos farfar, tycker Vera.
Plötsligt förvandlas farfar från att vara världens bästa farfar till att vara dummast i hela världen.
Sedan blir det en sorglig fest som egentligen borde vara en glad och en lite knasig fest.
En berättelse om saknad och om längtan, men också om en hel del ilska.
Malin Ängerå –
Efter ha läst Farfar är dum för han är död samt betraktat illustrationerna. kan jag säga att det är en fin beskrivning på hur ett barn kan uppleva relationer, lek, död, begravning och det facto att förlora en kär vän.
Livia –
Jag tycker att de var en väldigt fin bok. Lätt att förstå för barnen.
Gustaf Åhman –
Boken kan bli till en hjälp för familjen att närma sig de här svåra frågorna på ett naturligt sätt. Det sägs att barnens sorg är ”randig”, att både det ljusa och mörka finns där sida vid sida. Boken lyfter fram detta på ett fint och nära sätt utan att vara för påträngande.
Linda –
Vackert illustrerad bok om hur det kan vara när en släkting plötsligt går bort, hur ofattbart det kan vara för ett barn. Nyss var farfar pigg och lekte, men plötsligt faller han ihop?
Marias bokhylla –
Femåringarna tycker: Femåringarna tycker att det är lite läskigt att farfar bara dör knall och fall och det är lite jobbigt att Vera inte riktigt förstår vad det innebär. Så de försöker förklara det för henne genom hela boken. De tycker att det är tur att de har varit med på gammelmormors begravning så att de kan förklara så mycket som möjligt för Vera. Den jobbiga känslan som Vera har i magen, med den hårda arga bollen, känner de igen och vill gärna hjälpa Vera att bli av med den.
Mamman tycker: Farfar är dum för han är död är en bok som rör vid flera jobbiga ämnen. Såklart döden, men också begravningar, saknad och känslor som är okej att ha i vissa lägen. Vera kan inte känna sig ledsen när farfar dör, eftersom det betyder att han inte kan göra allt han lovat att de ska göra. Det gör henne istället arg. Det är en bok att diskutera kring, att tänka runt och kanske specifikt passande om en anhörig har gått bort för att förbereda lite på hur det kan se ut och vad som kan hända. Språket passar målgruppens ålder och illustrationerna är bra i både färgval och känsla.
Sarasbokhyllor –
Vera är ofta med sin farfar. Han leker tåg med henne och när han skrattar är det som om hans mage vore fylld med massa studsbollar. En dag när Vera är där och har lekt tåg vill farfar vila. De dricker kaffe och saft. Efteråt vill Vera leka tåg igen som farfar lovade men han ramlar i stället ihop på golvet. Varför ligger han där med öppna ögon utan att svara. Hennes pappa ringer och Vera berättar vad som hänt. Farfar är död! Han finns inte mer. Men han lovade ju att leka tåg igen. Pappa gråter men Vera är mest arg. Hon är arg under begravningen också. Kan något få henne att sluta vara arg?
En fantastiskt vacker bok om döden, sorg och ilska. En ilska som jag tror att även många vuxna kan känna igen sig i. Det finns en del fina barnböcker om sorg och död. Jag tror inte att det finns lika många där ilskan får ta samma plats. Jag uppskattar verkligen att även detta kommer fram. Jag gillar illustrationerna med massa detaljer att upptäcka. Så fint att katterna är ett ständigt återkommande inslag.