Jag började teckna mer aktivt efter att jag flyttade till Berlin när jag var nitton. Ritat hade jag gjort oändligt med timmar redan som barn men sen kom andra saker i vägen, kanske viktigare grejer för en tonåring. Under min tid i Tyskland tecknade jag av redan tecknade saker som jag tyckte såg bra ut. Det blev att jag övade på olika tekniker och blev bättre men aldrig riktigt bra. Jag insåg först senare när jag studerade grafisk design på Östra Grevie folkhögskola att mitt eget och mer ”sanna” uttryck inte fanns i det där perfekta. Jag gillar avigt och brokigt, stökigt och tokigt. Och i det har jag landat och nu älskar jag att teckna mer än någonsin.
Kaffekampen är min debutbok men förhoppningsvis inte min sista, för oj vad roligt det är att teckna utifrån mitt inre barns perspektiv.