Att gå i pension är en stor livsförändring som prövar vår förmåga att ställa om. Pensionen är lite som döden − vi undviker ämnet och hoppas på det bästa. Men ingen vet riktigt. Därför har vi skrivit en bok för våra generationskamrater som vill ta makten över livet efter arbetslivet.
Susanne
Jag gick i pension av fri vilja och såg fram emot att kunna rå mig själv och ha all tid i världen. Så blev det inte. I stället blev jag vilsen och misslynt. Saknade mina tidigare relationer och sammanhang. Blev stressad av frihet utan struktur.
Jag var van vid att stöta och blöta idéer tillsammans med drivna journalister på Sveriges Radio och med kreativa kollegor och krävande kunder på de kommunikationsbyråer där jag senare arbetade. Nu blev det tomt och tyst.
När jag insåg att det alltid är samtalet med andra som hjälper mig framåt, bad jag kvinnor och män i samma situation att berätta hur de levt sina liv och hur de tacklat övergången till en ny tid. Deras berättelser och Helenes trygga svar på svåra frågor fick mig att hitta vägen framåt.
Helene
För mig är det empatiska mötet med andra människor den absolut största drivkraften i min yrkesroll som samtalsterapeut, familjehandledare, livscoach och föreläsare.
Jag påbörjade min utbildning till terapeut efter en mitt-i-livet-kris. Möjligheten att få arbeta med människor och deras insidor istället för att lägga mitt fokus på utsidan, som jag som inköpare i modebranschen ägnat 20 år åt, kändes fantastisk.
Att få vara med och skriva den här boken är både en dröm som går i uppfyllelse och en möjlighet att dela med mig av den kunskap och erfarenhet som jag samlat under många år.
Jag brinner särskilt för att stötta människor i övergångar – när livet skiftar riktning och nya kapitel ska börja. Pensionen är en sådan övergång, fylld av både möjligheter och frågor, och mitt bidrag i boken innehåller terapeutiska och coachande perspektiv som kan inspirera till en meningsfull och hållbar ny livsfas.
Fotograf: Patrik Wennerlund
