Kan en person som avskyr att stå i centrum bli lärare?
Ja, det är jag ett levande bevis på. Det märkliga är att jag ofta blir livrädd när jag måste prata inför en grupp vuxna, men jag har inga som helst problem att hålla lektioner för barn. Jag gillar mitt jobb som lärare i fritidshem i Luleå där jag ständigt får ny inspiration. Det är ungefär som att vara i en idéfabrik på högvarv varenda vardag. De bästa uppslagen får jag nog ändå från min roliga familj som består av man, son och två undulater. Fåglarna både visslar och pratar människospråk – ibland kan man tro att de är hemliga agenter.
Innan jag började skriva på När bokstäverna flyger pratade jag med illustratören Jenny Holmgren Myrdahl, och specialpedagogen Lena Lundberg, som är min storasyster. De hade också flera bra idéer till innehållet i boken.
När jag själv gick i skolan hade jag inga problem med att läsa. Däremot gillade jag inte alls att läsa högt inför klassen. Jag skulle säkert ha kunnat fundera på att hoppa ut genom ett fönster precis som Akim i boken gör, bara för att slippa. Så jag kan känna igen mig en del i honom.
Att skriva är bland det roligaste jag vet, särskilt när jag har en stor chokladkaka som sällskap. När bokstäverna flyger är min nionde bok och jag hoppas att eventuella läsare kommer att gilla att läsa den lika mycket som jag tyckt om att skriva den. Att vara författare passar mig perfekt, eftersom jag kan nå ut till andra genom skrivandet, utan att behöva stå i centrum.
