Lotta Sjunnesson, Idus förlag
Debutant, Barn & ungdom
Titel: Hitta tavlan
Foto porträtt: Hanna Toresson
En hemlighet ska avslöjas. Jag har tre minuter på mig att skriva övningen. Under denna tid vaknar Ellen till liv. En blyg, mobbad tjej med för lång lugg som är från Skärhamn, i Bohuslän. Samma ort jag själv är uppväxt i. Ellen växer fram och kommer så småningom bli huvudperson i Hitta tavlan, som jag nu debuterar med.
Men riktigt så började det inte. Några månader före skrivövningen sitter jag vid datorn och bläddrar bland mina dokument under fliken skriveri. Under den finns alla mina ofärdiga alster som sparats ner och lämnats. Innan låg de i byrålådan. Viljan att färdigställa dem finns, men inte tiden. Jag har haft fliken öppen många gånger förut, men alltid stängt den igen. Denna gång gör jag inte det. Där och då fattas ett beslut. Jag tar tjänstledigt från mitt jobb som läkare i Lund och skriver in mig på en skrivarkurs. Nu ska de halvfärdiga alstren bli färdiga manus.
Första tjänstlediga dagen. Jag sitter framför min dator och textmarkören i Word blinkar. Blinkar uppfordrande. Kom igen då! Vad väntar du på? Det var det här du ville. Tvivlet infinner sig. Vad håller jag på med? Vem tror jag att jag är?
Så börjar jag klicka på tangenterna. Klicken blir fler. En dag finns Ellen där. Sedan dyker hennes bästa kompis Kasper upp. De gamla alstren får ligga. Vissa dagar klickas det knappt alls. Andra dagar flödar orden. Jag hade inte glömt hur jag gör, men jag hade glömt hur roligt det är att skriva och hur bra jag mår av det.
Min son och hans mellanstadiekompisar leker. Jag lyssnar på hur de pratar. Jag testar ord och uttryck på dem. Jag testar titlar. De funderar. När de nu skrattar och vill veta vad som händer sedan, kanske texten till och med är bra? Ibland himlar min son med ögonen och jag förstår att jag varit pinsam. Det ligger kapitelböcker överallt i huset, jag läser och inspireras.
Glädjen över att skriva igen gör att Jante, som till en början satt på min axel och ifrågasatte, flyttar iväg.
Jag skapar fler nya manus än jag hinner avsluta mina gamla. Ett gammalt manus blir jag klar med, det som berättar om när jag blev sjuk i utmattning och min väg tillbaka. Boken kommer ut senare i år. Men övriga alster får ligga. Det finns många spännande barnböcker att skriva. Den där fliken bekymrar mig inte längre, den har blivit ett tillskott till mitt skrivande och en källa till inspiration.
Annons hösten 2023.
+++
Krister Johansson, Idus förlag
Vuxenboksdebutant
Titel: I ambulansen, bakom kulisserna
Intresset för sjukvård väcktes redan vid sjuårsåldern. Sedan dess har Krister Johansson hunnit med att som tonåring bli Sveriges yngste Röda Korset-instruktör, arbeta som sjukvårdsbiträde inom långvården, utbilda sig till sjuksköterska och vidareutbilda sig i anestesi och intensivvård varefter han arbetade som narkossköterska på operationen. Men så småningom var det intresset för ambulansverksamheten och akutsjukvård som tog över.
I 35 år arbetade Krister som ambulansföreståndare, lärare och ambulanspersonal. Det var framför allt variationen i arbetsuppgifterna, intresset av att hjälpa personer i svåra akuta situationer och kamratskapen bland kollegorna som fick honom att älska sitt arbete.
Och det är också av just dessa anledningar som han började författa på sin debutroman ”I ambulansen – bakom kulisserna”. Händelserna i boken har inspirerats av verkliga händelser, men det var inte de blodigaste och mest hemska situationerna som han ville beskriva. Istället ville han skriva en underhållande bok som berättar om variationen av uppdrag, den starka utvecklingen inom ambulansverksamheten och svårigheterna i de bedömningar som måste göras i akuta situationer.
I boken blandas humor med värme och allvar då vi får följa huvudkaraktären Adam och hans kollegor på de mest skiftande ambulansuppdrag – roliga, dråpliga, tänkvärda och spännande.
Boken inleds med att Adam har gjort sitt sista arbetspass. Nu är han pensionär efter 35 år i ambulansverksamheten. När han sätter sig i bilen bubblar minnena upp i huvudet på honom som kolsyran i en läskedrycksflaska. Så många uppdrag. Olika situationer. Många människor. Som den sjuåriga flickan med svärdet, kvinnan som ringde efter ambulans för sin mans skull men som själv kollapsade framför ögonen på ambulanspersonalen, eller ambulanslarm som verkat livshotande men som visat sig vara ofarliga. Men boken handlar också om ambulanspersonalens tokiga och roliga upptåg på ambulansstationen mellan uppdragen.
Förutom sitt intresse för sjukvård och ambulansverksamheten beskrivs Krister som en nyfiken och uppfinningsrik person med intresse och talang för det mesta. Genom åren har han på fritiden exempelvis snickrat, släktforskat, varit husförsäljare och uppfunnit väskor och bälten till ambulanserna och uppfunnit en klimatsmart väggkonstruktion, vilket gett honom flertalet patent och mönsterskydd. Att han nu även har skrivit en bok kan därför tyckas självklart för dem som känner honom.
Annons hösten 2023.
+++
Sanna Nässén, Idus förlag
Vuxenboksdebutant
Titel: Jag dör hela tiden
Fotograf: Sanna Nässén
Jag gillar att skriva för då får jag bestämma. När det flyter och hjärnan och händerna arbetar som en enhet över tangentbordet kan det få nästan megalomaniska proportioner. Jag styr världar, jag krossar hjärtan, jag räddar hundvalpar från brinnande hus. Jag kan ta något fult och göra det till något fint. Jag kan lura döden. När jag skriver är jag odödlig för berättelser kan leva för evigt.
Det tog mig ganska många år att ta mitt skrivande på allvar på riktigt, även om jag ofta har försökt med diverse kurser och byrålådesprojekt. Det har alltid funnits något i vägen, småbarnsåren, tröttheten, brist på en idé som engagerar. Jag arbetar med skrivande och kommunikation och har ofta inte lust att öppna den privata datorn efter en hel arbetsdag framför jobbets.
Men något hände 2016, då jag fick cancer, vilket resulterade i en krasch som egentligen hade varit på väg i många år. Jag nådde min totala botten, av oro, chock, stress och medicinering.
Jag började skriva om mina upplevelser. Ett tag var skriva det enda jag orkade med. Det var som en terapi och ett sätt att förstå. Men kunde det bli litteratur? Det var nästa steg att jobba på.
Jag tog tjänstledigt och gick på skrivarskola. Jag mötte andra som skrev och lärde av dem. Det gick ganska många år och jag gjorde flera bearbetningar av manuset innan jag fick tillräcklig distans till materialet och kunde känna att nu är det klart. Nu har jag skrivit något som är mer än bara en dagbok, något som kan beröra fler än mig, på fler plan än historien om sjukdomen. Något jag kan vara stolt över. Det behövde ta den tid det tog för det gick hand i hand med min egen återkomst till livet.
Annons hösten 2023.
