Det finns många barn och unga i Sverige som har en NPF-diagnos. Trots att fysisk aktivitet är särskilt viktig för deras hälsa och utveckling stängs många ute från idrottsrörelsen – inte på grund av bristande vilja, utan på grund av okunskap. Idrottsledare saknar ofta verktyg för att anpassa träningen vilket gör att dessa barn slutar eller aldrig ens får chansen att börja. Ska idrott vara för alla måste vi agera nu. Det menar Måns Lööf, folkbildare och sjuksköterska, och Mikael Nilsson, legitimerad psykolog. Tillsammans har de skrivit boken Den förutsägbara ledaren : NPF-kunskap i idrottsrörelsen, utgiven på Idus förlag.
Fysisk inaktivitet har blivit ett växande samhällsproblem och barn och unga med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) är en av de grupper som drabbas hårdast. Enligt Socialstyrelsen har 10 procent av alla barn och unga i Sverige någon form av NPF-diagnos. I Sverige bor 2 288 249 personer i åldern 0–19 år. Idrott och rörelse har bevisade positiva effekter på deras hälsa, koncentrationsförmåga och sociala utveckling. För barn med adhd och autism kan regelbunden träning vara mer än en fritidssysselsättning – det kan vara en nyckel till bättre mående och ökad livskvalitet.
Den svenska idrottsrörelsen vilar på en fantastisk grund: de ideella ledarna. Utan deras engagemang och tid skulle barn och ungdomar sakna en plats att utvecklas, träna och ha roligt.
Men vi måste också prata om den utmaning som systemet skapar. De flesta ledare stannar bara i 2–3 år, och under den tiden förväntas de utbilda sig i den kunskap som krävs för att skapa en trygg och inkluderande miljö för alla barn, oavsett bakgrund eller förutsättningar.
Vi vet att kunskap om NPF, ledarskap och inkludering många gånger är avgörande för att ge alla barn en chans att lyckas inom idrotten. Men hur ska en ideell ledare, som redan har mycket att göra med jobb, familj och fritid, hinna med omfattande utbildningar? Risken är att träningarna anpassas efter de barn som enklast passar in, medan de som behöver mer stöd faller bort. Istället för att lägga ytterligare press på ledarna måste vi skapa möjligheter som gör det lättare att inkludera alla barn.
Okunskap är den största orsaken till att barn med NPF utestängs från idrotten.
För att ge idrottsledare konkreta verktyg för att skapa en miljö där alla barn känner sig trygga och delaktiga behöver idrottsföreningar:
1. Erbjuda kunskap till ideella ledare
– Fördjupa er förståelse för neuropsykiatriska diagnoser och bemötandestrategier. Bjud in till informationsträffar och sätt samman tipslistor och referenslitteratur att läsa in sig på.
– Utforma föreningens arbete utifrån en inkluderande NPF-modell.
2. Säkerställa ett förutsägbart ledarskap
Skapa ett modernt ledarskap som passar alla barn genom att:
– Skapa tydliga rutiner. Börja och avsluta träningen på samma sätt varje gång.
– Förbereda barnen på vad som ska ske. Använd scheman, bildstöd eller korta, konkreta instruktioner.
– Minska oväntade förändringar. Om något ändras, informera barnen i god tid.
3. Bygga relationer med både barn och föräldrar
Samarbete mellan ledare och familjer är avgörande för att alla ska känna sig trygga. Sänk tröskeln för både ledare och föräldrar att hålla sig informerade och att samarbeta.
Om vi vill att fler barn i Sverige ska få stanna kvar inom idrotten, behöver vi stötta de ledare som faktiskt gör jobbet. Det handlar inte om att lasta över mer ansvar på dem eller ge pekpinnar – det handlar om att ge dem rätt verktyg, på ett sätt som fungerar i deras vardag. En idrott för alla kräver att vi gör inkludering lättare för ledarna, så att varje barn får känna sig välkommen och delaktig.
Måns Lööf är legitimerad sjuksköterska, KBT-terapeut, folkbildare och idrottsledare.
Mikael Nilsson är psykolog med särskild inriktning mot idrott, och vill förmedla kunskap om psykologi och ledarskap till idrotten.
Läs debattartikeln i Nya Ludvika Tidning: Idrott ska vara för alla barn och unga – Nya Ludvika Tidning
Läs debattartikeln i Östersunds-Posten: Så får vi en idrott för alla barn och unga – Östersunds-Posten
