Rakel är fem år och tycker om livshärliga saker och att sjunga högt.
Men livet i Talldjungeln förändras när hennes farmor får ont i sina ben. Grädde, plåster och skratt tycks inte hjälpa.
En dag dör Rakels farmor. Vem tar hand om henne då? Och vem tar hand om Talldjungeln?
Talldjungeln är en bilderbok som på ett vackert och vardagsnära vis diskuterar hur man kan prata kring sorg och död.
Litteraturskogen –
Talldjungeln handlar om sorg och allvar i kontrast till barnets vardag och lek.
Rakel är fem år och tycker mycket om att vara hemma hos farmor och farfar i deras talldjungel. Det är deras trädgård som kallas för talldjungeln för att det ramlar ner en massa tallbarr och kottar som fyller hela trädgården.
Men farmor har blivit sjuk och plötsligt så förändras det varma och mjuka till något obehagligt och stickigt.
Vi sidan av berättelsen om Rakel och hennes farmor så finns det många andra händelser som berättas. Mycket av vardagshändelserna där lek och skratt tar form. Även om de känns lite malplace i sitt sammanhang så beskriver de trots allt den mångfacetterade vardag som finns. Sorgen finns där men den tar inte alltid över precis alla våra scener och händelser. Ibland kan det behövas skratt och lek för att kunna vara ledsen en stund sen, och tvärt om.
Tematiker och frågor kring döden diskuteras i boken. Vad innebär det att någon dör och vad händer efter döden. Hur hanterar man sorgen och vilka minnen har man kvar.
Talldjungeln är illustrerad med sorbra och mjuka illustrationer. En stil som jag tycker passar väldigt väl tillsammans med berättelsens handling och tematik.
Emelie Jansson (Bokbyteri) –
Talldjungeln startar med att Rakel berättat att hennes farmor är sjuk och mest ligger på soffan hemma. Helst av allt vill hon att de ska göra vanliga saker som de brukade göra. Men det går inte. ”Sedan farmor blev sjuk känns det stickigt här hemma, som att en igelkott flyttat in” säger Rakel.
Rakel beskriver sina känslor om hur hon är arg för att det inte är som vanligt och ingen av de vuxna förklarar vad som händer. Just detta är den beröringspunkt som verkligen gör att den här bokens budskap klarnar och gör boken så viktig och vacker.
Både som barn och som vuxen är det svårt när någon nära går bort. Vuxna vet kanske inte hur de ska hantera det samtidigt som de inte vet hur de ska förklara det. Rakel är vilsen för att hennes föräldrar är vilsna. För Rakel är föräldrarna de som hon kan fråga, som vet och som hon vänder sig till.
Boken rundas av med att det är okej att inte veta vad som händer efter att man dör, att det är okej att tro olika, tycka olika och ha funderingar på vad som händer sen. Oavsett om det gäller barren i Talldjungeln eller vad farmor gör nu.