Retkusinen är en varm och rolig berättelse om hur något svårt kan bli oväntat bra till slut. Följ med Max, Mimmi och mormor på härlig vårutflykt i välkänd Skansen-miljö. En bok för alla som längtar till eller bara är nyfikna på Skansen!
Idag ska Max och mormor gå på Skansen och titta på sälarna. Max längtar! Men utanför ingången står Max storkusin Mimmi och väntar. Varför har ingen berättat att hon också ska följa med? undrar Max. Plötsligt känns utflykten inte lika kul längre. För inte går det väl att bli vän med någon som är dum och retas …?
Pressmaterial omslagsbild: 978918914747
Pressmaterial författarbild: Ulrika Hjorth
’@karinaskerinforfattare –
[…] "Retkusinen är en trevlig historia som är lätt att tycka om där vi får uppleva delar av Skansen och många känslor. Barnen som jag läste för tycker också om boken och att den har fina bilder. Vi pratade om Skansen och vilka som har varit där samt om vår lokala motsvarighet. Det är många känslor i boken t.ex. ledsen, arg, rädd och glädje som vi också pratade om. Språket flyter fint och det är lagom mycket text för att de flesta i åldern 3-6 år ska orka lyssna. Illustrationerna är snygga och charmiga i glada färger. Boktips till barn i ålderkategorin 3-6 år!"
’@sofieborgforfattare –
Retkusinen är en bok om två kusiner och deras relation som utvecklas under en dag på Skansen. De känslor och situationer som uppstår är lätta att relatera till, vilket gör läsningen extra kul! En varm och rolig bok med många och fina illustrationer!
Marias bokhylla –
Femåringen tycker: Han tycker att det är så tråkigt att kusinen är dum och retas med Max, men bra att mormor säger till. Han blev också väldigt sugen på att åka ormrutschkanan för ”jag är inte rädd för någonting”.
Mamman tycker: Jag gillar den här berättelsen, för det finns så mycket man kan prata om kring den. Både egna upplevelser och hur de beter sig om varandra och kring vad de gör under sin utflykt. Och jag gillar att det är mormor som tar med barnbarnen på utflykt.
Visserligen tycker jag att mormor är lite väl passiv i hur hon hanterar det som händer mellan barnbarnen. Men det kan man ju också diskutera kring. Hur borde mormor göra, borde hon säga till? Eller är det bra att hon är mer passiv och låter barnen lösa det själva?
Däremot gillar jag själva upplösningen, den är söt och smart.